Är vi på väg mot ett decentraliserat ledarskap?

Utveckling kan ofta vara något som känns obekvämt och nästan lite läskigt. För det handlar trots allt om förändring, att omfamna förändring och vi människor är vanedjur. Saker som kommer och ruckar på tillvaron är sådant som vi ofta försöker skjuta bort, eller skjuta upp.

Ledarskap i förändringens tidevarv

Det är en del av vår natur. För vi som människor har levt huvuddelen av vår historia i osäkerhet och med risktagande. När vi nu, på bara några generationer, har byggt upp ett förhållandevis lugnt samhälle tenderar vi inte att vilja äventyra det genom att ta risker.
Det är lite ironiskt med tanke på att det var genom att just ta risker som våra förfäder byggde upp det som vi ser idag. Risktagande är helt enkelt en förutsättning för all sorts utveckling.

Samtidigt handlat förstås också om att finna en balans mellan risk och trygghet. Att huvudstupa kasta sig ut i förändring kan sluta i katastrof. Det vet alla som arbetar i någon sorts ledarskapsroll.
Här gäller det nämligen att veta när man ska pusha på folk omkring sig och när man ska bromsa in. 

Detta är sådant som man dels kan lära sig av erfarenhet men även av mentorer och att till exempel gå en kurs i just ledarskap: https://zp.se/utbildningar-i-forandringsledning/utbildning-i-personligt-ledarskap-flu-1/. 
På så sätt får man ett ramverk att förhålla sig till där man sedan själv får använda sina egna erfarenheter och kunskaper för att brodera ut detaljerna.

Den framtida arbetsplatsen – och därigenom även samhället – ser ut att bli mer och mer decentraliserat. Detta ställer förstås nya krav på dagens och kommande ledare inom olika typer av organisationer.
När man inte längre träffas fysiskt på samma sätt som tidigare blir också det ledarskap som krävs påverkat av detta.
Den ledare som är väl rustad inom denna förändring kommer såklart att kunna frodas i denna nya tid.